Tävlingshästen och enda storhästen i stallet för tillfället är Hasse som är ett fullblod född 1998. Jag köpte honom av min tränare Kritina Ekman som hade honom på försäljning den 30 juli-08.

Det var igentligen en slump att vi köpte Hasse. Jag var nere och praoade och red hos Tusse samma vecka som vi skulle besikta en annan storhäst som vi skulle köpa, men bara någon dag före besiktnings dagen så slängde hon upp mig på ett svart,hårigt, helt omuskad och lite smått galet fullblod som hade stått i 3år. Han bockade och skenade runt lite och jag var fast för denna innåttåade lilla monster. Tiden kunde ju inte ha varit mer oläglig att bli kär i en annan häst än den jag skulle köpa men vad hjälpte det.

Från början hade jag inte en tanke på att jag kunde köpa honom, men efter ett par dagar så började jag smått tänka på det och när inte hästen gick igenom besiktningen så frågade jag Tusse om han kunde hoppa. För det fanns ju inte på kartan att vi skulle köpa någonting annat än en hopphäst och antingen skulle det vara en lite äldre och erfaren eller ett bra unghäst material. Tusse svarade på tussevis att det visste inte hon, han hade aldrig gjort det förut, förutom ett eller två skutt. Jahapp, då var det upp till bevis då, kunde han hoppa eller kunde han inte. Vid det här laget hade jag berättat för pappa om hasse och även för Ullis båda tyckte jag var helt galen som ville ha en sån häst och även pappa var väldigt emot Hasse fast han inte vill erkänna det idag.

Men iallafall så satte vi upp ett par hinder och hoppade lite smått varjedag i 3 dagarstid och han älskade det. Teknik hade han inte för två öre, men han tyckte det var det roligaste han hade varit med om. När pappa sedan kom ner så vart han väll inte speciellt imponerad när vi krashade hinder efter hinder men han sa att om jag var glad även att hoppa 90cm så var han det oxå. Jag visste att det inte skulle bli en 90cm häst utan det fanns någonting i honom som jag fastnade för och min magkännsla sa att det här kunde bli någonting riktigt bra. Ful som stryk tyckte alla att han var, fast i mina ögon var han det vackraste jag hade sett, och det är han fortfarande.

Jag åkte iaf hem och det visade sig att Hasse inte skulle säljas förens ett par månader senare, detta var på hösten-07, sen kom vintern och vi köpte Victor. Jag kommer ihåg att jag den dagen som vi köpte victor satt och ritade hästar och skrev Hannibal Hayes under. Jga kunde inte släppa hästen. Varje Tusse träning hela vintern och hela sommaren frågade jag hur det var med Hasse. Och tillslut förstod väll tusse att den tillfälliga sommarkärleken som hon trodde att det var, fortfarande höll i sig och hon tjatade på mamma att jag skulle få en til häst. sensommaren kom och jag åkte ner på ännu en prao hos Tusse, Hasse stod kvar den här gången med sommar päls och ännu vackrare med sina långa ben. Jag hoppade honom några gånger innan jag var med på en pay and jump. Pappa kom ner och tittade och trots att han var lika svag som året därföre så klippte han av en och en halv meter fel på en stor trippel utan att ens ta i. Då såg även pappa det jag hela tiden hade kännt och köpet var ett faktum.

Från den dagen han kom hem till mig har vi jobbat stenhårt och det finns inget roligare enligt han är att hoppa, han har gått från en helt omusklad gammal galoppör till mycket mer muskler och en bit in i hoppvärlden. Jag har aldrig brytt mig om vad alla andra tyckte om honom när han kom till mig utan jag har kört på hela tiden med tanken om vad jag vet att han är kapabel till. Och snacket om att han var en dålig häst tystnade plötsligt den dag då Vi hoppade 145 på en tusse träning.

Jag har inte bråttom upp i klasserna utan Hasse är hästen i mitt liv som jag har planer på att behålla i många år framöver. Jag hoppas att min berättelse kan inspirera andra till att man behöver inte köpa svindyra hästar med grym stam för att de ska bli bra. Det viktigaste är vad som sitter innanför pannbenet, hjärtat  och kännslan mellan dej och hästen.